Tänd ett ljus, förfan.
Julhysterin är återigen här, brevlådor fylls av reklam, julpynt sätts upp och tv-reklam som mest riktar sig till barn avbryter våra tv-program. Till och med Kung Bore verkar gilla julen eftersom han gav oss lite snö på första advent, lagom till lussebullarna föll det vita guldet över hustaken. I början firade man jesu födelsedag men nu handlar det mer om jul-ledighet, äta allt för mycket skinka och julklappar, enorma mängder julklappar. HUI förutspår att vi kommer att spendera smått otroliga 44,8 miljarder(!) på julklappar i år, vilket som vanligt är rekord. På två tusen år har vi gått från att fira jesus födelse till att fira något som mer liknar kapitalismens födelsedag, eftersom jag inte är kristen så bryr jag mig inte så mycket om just det men visst får jag lite dålig smak i munnen av hela grejen. Vi rika svenskar spenderar 44,8 miljarder på att ge varandra prylar vi egentligen inte behöver när stora delar av mänskligheten inte har tak över huvudet. Vi sitter inne i stugvärmen och vräker i oss mat medan andra svälter. Jag är inte emot att man ger varandra presenter, men gör det med måtta och varför inte skänka bort en slant till någon hjälporganisation i år?
Vad skulle du säga om någon utomjording helt plötsligt kom till jorden och visade upp ett kontrakt som lyder (fritt översatt från utomjordiska) ‘jag äger er sol’? Skulle du bli lite bestört? “Hur kan den här utomjordingen bara komma hit och påstå något så absurt som att han äger solen! Ingen kan äga solen, den bara är! Och om någon skulle äga den så skulle det väl vara vi som bor här?!” Och visst håller jag med om det, ingen kan äga en planet eller något annat sådant men via mystar.se kan man i alla fall köpa stjärnor (man kan dessutom få mängdrabatt) för 600:-/styck. Hur stor procent av vinsten får egentligen utomjordingarna?
I Lördags fick jag höra att en gammal suparpolare har dött, han var ingen nära vän och jag har inte träffat honom på länge men det känns ändå lite konstigt. Trots att jag nästan uteslutande bara träffat honom när jag var på fyllan så har jag många minnen av honom. När han satt på ett sexpack öl på en väg i Skellefteå och drack folköl med mig och helt plötsligt slungade iväg en öl rakt upp i luften. Hur han babblade oavbrutet så fort han blev full och när jag gick hem ifrån honom efter en fest med hans pappas bygghjälm på huvudet och eftersom jag då bodde rätt centralt i Umeå så visst fick jag en del udda blickar när jag vinglade genom stan. Men nu är han alltså borta och visst känns det tråkigt men jag kände honom som sagt inte speciellt bra, han var en såndär bekant man hälsar på och utbyter några ord med när man träffar honom.