Är botten nådd nu eller är misär-hålet ännu djupare?
Men jag ska inte klaga, jag klagar redan allt för mycket och det finns onekligen fördelar med dagens tv-utbud. När det går många serier/program som man gillar så har man många tider att passa och tillslut är det som att tv-programmen styr ens liv, jag har bara en tid att passa.
Sammanbrottet är väldigt nära, så nära att jag nästan känner lukten av min vidbrända hjärna. Musiken och surret från min trasiga fläkt har inte en chans att hävda sig mot aktiviteten mellan öronen och när jag blundar ser jag dem dansa sådär läckert som bara en grävling kan. Badgerbadgerbadger-ekot bryter sakta men säkert ner mitt förstånd.
Som de flesta andra har jag inte mycket till övers för paragrafryttare, men även min personlighet kan uppvisa spår av paragrafrytteri ibland. Idag är en sådan ‘ibland’ och eftersom jag vill dra mitt strå till stacken vi kallar jämställdhet så tänkte jag dela med mig:
I den tredje moseboken kapitel 20, paragraf 13 så står det: Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem. Om man läser den meningen så är det ju uppenbart att herr Gud inte är mycket för jämställdhet, jag menar, han säger ju specifikt att en man inte får rulla runt i höet med en annan man, men det står ingenstans att en kvinna inte får rulla runt i höet med en annan kvinna.
Det är upprörande att kvinnor ska få göra saker som vi män inte får, är det kanske därför vårt sammhälle ser ut som det gör idag? Männen är avundsjuka på kvinnorna och därför förtrycker vi dem, ger dem sämre lön och misshandlar dem. Ja, så är det nog.
Nästa Måndag, den 28:e Februari, är det dags för inflyttning. Allt är i stort sett klart, det enda som inte är färdigt är tapetseringen och golvet i de rum som inte ska ha trägolv. På Onsdag är det tänkt att allt ska vara klart men vi måste ändå vänta tills på Måndag eftersom huset skall besiktigas före vi får börja flytta vårt skräp dit.
Stackars Paris Hilton, det kan inte vara lätt att leva hennes guldkantade liv när hela världen verkar konspirera emot henne. Vi vanliga, dödliga, människor har ju nämligen ingen som helst respekt för {a,b,c}-kändisars privatliv, den vanliga ‘ursäkten’ är att kändisen själv valt att vara känd och däremed valt bort sitt privatliv. Själv tycker jag alla människor har rätt till ett privatliv men i dagens sammhälle går det väl inte att vara känd utan att ha sitt privatliv uthängt i tidningarna?
Jag är speciell, jag är utvald. Ja, det är sant. En del av er tänker nog “Ja, Emil du är.. speciell” nu men det är inte på det sättet jag menar, egentligen borde jag bara skriva att jag är utvald. Min mentala array av hackkycklingar är rätt stor som ni vet, en av de som ligger täten är dock Aftonbladet, det kan till och med hända att jag skrivit en eller två taskiga saker om den tidningen här på min blogg. Den, fina, bilden på mig uppe till höger använder jag för att hålla lite koll på vem som läser min blogg (lite paranoid måste man ju få vara) och imorse när jag som vanligt skummade igenom loggar så förstod jag att jag är utvald:
erika: root[~$] cat /var/log/httpd-emil_access_log |grep emilvinter.jpg|grep “20/Feb/2005:13:47″
212.112.170.100 - - [20/Feb/2005:13:47:49 +0000] “GET /emilvinter.jpg HTTP/1.1″ 200 47938
erika: root[~$] nslookup 212.112.170.100
Server: hostname.nu
Address: 212.32.142.90
Name: gateway.aftonbladet.se
Address: 212.112.170.100
Det går mot ljusare tider, i dubbel bemärkelse. Förutom att kyotoprotokollet idag officiellt började gälla så börjar det kännas att vinter snart skall övergå till vår. Jag är verkligen inget stort fan av våren (snöslask är inte min grej..) men att det är ljust när man åker in till jobbet på morgonen är helt klart mindre deprimerande än när det är bäcksvart och -20 ute. Varje vår publiceras mängder av studier som visar att mörker gör oss deprimerade och ljus gör oss det motsatta, nu är det lite tidigt för sådana artiklar så här i mitten på Februari men nu vet ni det - ljus är bra grejjer.
Joachim Poseners, smått förvirrade, bok Internationellt efterlyst var en sån där bok jag såg fram emot att läsa, höga förväntningar om intressanta bakom kulliserna-fakta och liknande fick boken att falla platt för mig. Boken som han skrivit går ut på att visa upp en annan bild av Trustor-prylen som i och för sig är intressant att läsa men när det görs helt utan finess och något som är värt att lägga på minnet är det mest en lång plåga att läsa om hans äventyr i olika länder. I boken får man känslan av att han är en ganska misslyckad och, framförallt, gubbsjuk man och att åklagare, media och så vidare kanske inte riktigt skött sitt jobb. Allt det där kanske stämmer men även om det gör det så är den boken en av de få som jag lagt ner efter jag läst ut den och tänkt “Jaha?”. Före boken sändes en intervju med honom på TV3, och då kunde man läsa att tv3 minsann inte (2) betalat honom för varken boken eller intervjun men idag kan man läsa att inte mindre än 500 000:- har betalats ut. Pengasvineri för att berätta om andras pengasvineri - det går inte riktigt ihop.
Att bo i södra Sverige under vintern kan inte vara roligt, med varje oväder följer svåra problem i trafiken och strömavbrott, Aftonbladet och Expressen frossar i ‘kaoset’ och skriver artikel efter artikel, fyller löpsedel efter löpsedel med ord som får det att låta som jordens undergång just har inletts.
Trots att jag tycker det låter lite fånigt med alla trafikproblem de får när det kommer snö så har jag en viss förståelse för bilisterna eftersom snöröjningen inte verkar hålla samma höga standard som här men det är i sig ingen ursäkt. Alla har ett eget ansvar, man kan inte skylla på ‘blixthalka’ för att man just kört av vägen, det var inte blixthalkan som på något magiskt vis puttade bilen av vägen. Alla norr om Gävle vet att vinterdäck ska användas på vintern (det går faktiskt att sätta på dem före första snön) och att man får skruva ner tempot lite när det är halt ute men de söder om Gävle verkar inte förstå dessa två ytterst enkla saker utan gör samma fel varje vinter.
I helgen kom ett nytt oväder in och fortfarande är 6000 utan ström, men i jämförelse med det förra ovädret så är 6000 strömlösa kunder ytterst lite. Eftersom det var ett så omfattande oväder så är det lättare att förstå att så många blev utan ström, men jag är ändå väldigt kritisk mot hur elbolagen sköter sina elnät eftersom problemen återkommer varje år. Som vanligt handlar det om pengar, de stackars elbolagen har inte råd att lösa problemet men vad gör de då med sina enorma vinster som de redovisar varje år? Problemet i sig är ju egentligen inte direkt svårt, röj ordentliga gator för eledningarna eller gräv ner dem. Något annat finns inte, här i norrland har vi djup tjäle som greppar tag om rötterna till träden som på grund av kylan växer långsammare och därmed starkare. Jag kan tänka mig att många skogsägare sätter sig på tvären om elbolagen vill avverka delar av deras skog för att kunna göra bredare gator men ibland måste man tänka stort och visst borde väl elbolagen kunna kompensera skogsägarna för skogen och marken?
Idag är sista dagen för snickarna hemma hos oss, förmodligen är de redan på väg hem till Piteå när jag kommer hem. Det betyder att huset i stort sett är färdigt, det enda som saknas då är tapeterna som skall kladdas upp den 21:a. En glad nyhet är att vi på något sätt har hållit kostnaderna betydligt lägre än planerat, preliminärt har vi hamnat 200 bananer under den planerade kostnaden, en bra start på ett långt liv av amorteringar. Lite nya bilder tagna i lördags finns att beskåda för den nyfikne.
Då var min tid som hantlangare över, istället för att gå upp, klä på sig och gå hundra meter till “jobbet”, {spika,slöa,bära plank,babbla} lite och ta kafferast fyra gånger per dag så är det sitta på kontoret hela dagarna och jobba som gäller. De har ett tungt jobb och efter många historier om kalla vinterdagar i nordnorge så förstår man att det inte alltid är så roligt. Men en viss avundsjuka måste jag erkänna att jag har, det är helt klart skönare att jobba utomhus, med händerna, än att sitta inne på ett kontor och göra sånt som i min värld känns mer och mer meningslöst för varje dag som går.
Själva poängen med datorer var från början att underlätta våra liv och till viss del är det fortfarande så men vi har gått över en gräns, nu handlar det mer om att komma ifrån så många i-landsproblem som möjligt. Helt plötsligt är det till exempel otänkbart att skicka ett brev som mottagaren inte får direkt, på stört, allt ska gå så snabbt som möjligt för att vi ska få tid med annat. Men vad är det vi egentligen gör med all tid vi tjänar?
All tid vi tjänar fyller vi med annat, vi har fortfarande inte tid att vara hemma och umgås med våra familjer. Det spelar ingen roll hur mycket ’smarta lösningar’ vi lyckas ordna med vår älskade teknologi, vår tid kommer ändå inte att räcka till. Missförstå mig inte, även jag tycker det är smidigt med internetbank, köpa böcker från Internet och så vidare men jag ifrågasätter hurvida vi “måste” ha alla dessa saker, på bara några år kan något som vi tycker är “smidigt” för att vi tjänar tid på det ändras till något som vi helt enkelt inte kan leva utan.
Ett strålande exempel är mobiltelefoner, det är svårt att tänka tillbaka till den tiden då man inte kunde ringa vem som helst, från varsomhelst men eftersom jag var ganska liten på den tiden så kan jag inte uttala mig om hur stort det var när mobiltelefonerna kom men jag kan tänka mig att det var en revolution. Nu har nästan alla i Sverige en mobil och många av oss som har det skulle ha väldigt svårt att överleva utan dem. När vi berättar för våra barnbarn om tiden vi lever i nu kommer de att häpnas över vilken misär vi levde i, hur kunde vi klara oss utan videotelefoni? Herregud!
Då var det (nästan) helg då, snickarna åkte hem till Piteå och jag (hem) till jobbet igår i väntan på Måndag då hammaren ännu en gång ska plockas ner från hyllan. De utlovade bilderna la jag upp igår och går att beskåda här (2, 3) och som ni ser så har det börjat likna ett hus.
Mitt liv som husägare kommer officiellt att börja i helgen då jag med lång skarvsladd och sladdlampa ska krypa runt i grunden och lägga ut skyddsplast, inte direkt något stort projekt men, mitt första ta-hand-om-vårt-hus-projekt och visst kommer ytterligare några poäng att läggas på min nu väl tilltagna hög av vuxenpoäng.
Förut skrev jag om den dyraste fakturan jag någonsin fått men igår fick jag en ny som fick den andra att framstå som en betalning till kaffekassan. Man skulle nästan kunna tro att när man får en faktura på runt en miljon så borde denna vara tryckt på papper av bladguld eller liknande - men icke! Ett helt vanligt, tråkigt papper. Man skulle också kunna tro att mitt hjärta skulle stanna när jag såg summan men det är som att det inte är på riktigt, det är för mycket pengar det handlar om för att jag ska kunna ta det på allvar. Jag menar, en miljon kronor är väldigt mycket pengar, du skulle till exempel kunna köpa två miljoner bugg för det, ett gäng feta bilar eller varför inte en riktigt fet sportbil fylld med bugg? Möjligheterna är oändligt många om man har en miljon att slösa bort.
Nu när jag ändå är inne på pengar måste jag berätta om mitt i-landsproblem, det är nämligen så att för cirka två veckor sedan fick jag veta att jag skulle få ärva en viss summa pengar från en släkting. Det är inte direkt någon stor summa pengar men tillräckligt stor för att jag på rak arm säkert skulle kunna räkna upp tio saker jag skulle vilja köpa för pengarna men eftersom vi just byggt hus finns det många ställen att stoppa pengarna på istället för att köpa leksaker för dem. Jag vet att det verkligen är ett lyxproblem och att jag självklart skulle påpeka det (ofta) om det var någon annan som råkade ut för det, men det är bara att bita i det sura äpplet och göra det rätta och köpa tråkiga saker för pengarna.
Idag var då tredje dagen på husbygget, allt har hittils gått helt utan problem. Vi började i måndags klockan sju och redan efter några timmar satt huset ihopsatt på grunden. Bilden (fler bilder kommer på Fredag) ovan är tagen i går och sedan dess har bland annat taket på framsidan tillkommit.
Förutom några slag på tummen med hammaren och liknande saker så har allt som sagt gått som smort, imorgon blir sista dagen av husbygge denna vecka och då är det bland annat garaget som skall sättas ihop.
Det känns lite konstigt när man verkligen tittar på vad som händer, det är två stycken snickare plus jag och svärfar och på tre dagar har vi satt ihop ett hus, visseligen handlar det mycket om pusslande av redan färdiga husdelar, men ändå. Det är otroligt hur mycket vettigt man kan hinna med på en dag. Att återgå till att sitta instängd på kontoret och nöta på tangenterna känns just nu inte speciellt lockande då man de senaste dagarna har varit ute hela dagarna och, faktiskt, åstakommit något man “kan ta på”.
För övrigt är inget nytt här på västfronten, Cissi tycker dock fortfarande att det är kallt.