Livet på en pinne

Den 17:e Maj smäller det, System Of A Down släpper äntligen sin nya skiva och nog hoppas jag att den är lika bra som deras förra skivor. Det är få grupper som klarar av att göra skivor man kan lyssna på hur mycket som helst (nåja) utan att man tillslut lessnar och på rak arm kan jag inte nämna så många fler än KoRn, Slipknot och just SOAD.

Men nog om det, om 24 timmar sitter jag i bmw:n och är på väg upp till Nalovardo för att åka bräda och kanske dricka en öl eller två. Det kanske låter lite extremt att åka 28 mil för att åka lite bräda och åka 28 mil tillbaka redan på Söndag men att välja mellan att vara hemma och titta på när vår gård sakta smälter och rinner bort eller att åka upp till Nalovardo och åka bräda i vårsolen är kanske inte så svårt.

Vårsol ja, snart är det dags att byta till sommardäck, ta fram stinkyn och jaga fiskar (utanför frysdisken). De där efterlängtade fem veckorna som infaller på sommaren bidrar starkt till min sommar-längtan, den mesta av den tiden lär väl gå åt till olika hus-bestyr men nog kommer jag att hinna med lite lapinhäveri, grillning, cykling och framförallt, mitt och Rogers planerade studiebesök på Lapin-fabriken (som förhoppningsvis släpper in oss, men vi nöjer oss nog med att bara få dricka en lapin på parkeringen)

Även om det är hemskt så kan jag inte hålla mig för skratt när jag läser det här, jag kan verkligen se det framför mig när det färglatt klädda gay-folket glider omkring i Jerusalem och lever loppan medan de religösa fanatikerna står bredvid och försöker att inte trampa på skägget medan de hytter med näven. För trots att de stoltserar med att Gud älskar alla sina barn så finns det såklart undantag.

För var dag som går blir homosexuallitet allt mer accepterat och om inte de religösa fanatikerna anpassar sig efter det så är det kanske de som anordnar en parad om femtio år.

Så var det äntligen dags för lite ledighet, det kommer verkligen inte en dag för tidigt utan snarare några dagar för sent. Som vanligt när ledigheten bara är runt hörnet så känns huvudet som en skål gröt, jag vet inte vad det här beror på men man är aldrig så less och trött som man är just dagarna före ledighet. Är det flera veckors längtande efter själva ledigheten som är boven? Eller “Om jag bara håller mig vaken i några dagar till så..”? Hursomhelst så kvittar det, om några timmar åker jag hem och lägger mig i sängen.

En sak som är väldigt skönt med att jobba är att man kan köpa saker (till jobbet) utan att betala själv. Sin egen köplust används upp utan att man själv behöver punga ut med sina egna pengar utan istället har man faktiskt tjänat pengar samtidigt som man spenderade pengar. Igår köpte jag till exempel två bärbara maskiner för 27 papp, fick en offert på batteribyte i vår UPS för 16 papp. Jag är glad att det inte är mina pengar.

Ta ett ämne (och överdriv detta), ge lsd till han eller hon som skall klippa den, köp en videokamera på classe, skriv ner ett par tusen verb på små papperslappar och blanda ihop dem, låt dina kompisar i blindo välja ut hundra stycken lappar. Håll dig vaken i några dygn och låt perkolatorn gå varm medan du sätter ihop alla verb och vips så har du Ett hål i mitt hjärta. Jag har svårt att tro att ens kulturtomtarna tyckte den här filmen var speciellt bra.

PS. Greger har det bra. Han har dragit på sig en liten förkylning, men inget allvarligt.

Eftersom jag var så snäll och bärgade supersaaben förra veckan så blev jag belönad med en hund och som ni säkert förstår så är det just den hunden som heter Greger (jag har ju bara en hund så att komma att påstå att ‘min hund Greger’ är någon annan hund än just den jag fick förra veckan, är smått absurt). För att vara hund är han väldigt tystlåten och kräver han kräver in i det närmsta ingen uppmärksamhet, men å andra sidan är han ju gjord av tyg så man kanske inte ska förvänta sig så mycket spring i benen hos honom.

På sin första dag på jobbet har Greger hjälpt mig med det mesta men på grund av hans allmänna slöhet så har han varken hämtat kaffe eller sprungigt några ärenden men hans fysiska närvaro har åtminstone hjälpt mig att inte bryta ihop av ljudet från min fläkt som fortfarande lever om som en påtänd AIK-supporter. Jag vet att jag skrivit om denna fläkt förut och du tänker säkert att jag borde skaffa mig en ny och det har jag faktiskt gjort, eller rättare sagt, jag har beställt en. För närvarande är den beräknande leveransdatumet satt till: 2011-11-11. Och nej, jag ljuger inte.

Men för att skriva om något lite mer positivt så kan jag meddela att jag börjat med ett nytt roligt projekt, inom en vecka eller två (eller tre?) så kommer jag att flytta min blogg från blogspot.com till en egenutvecklad bloggtjänst. Tanken är inte att konkurrera ut blogspot, utan snarare att bygga en egen bloggtjänst med funktioner som jag saknar här och en del konton kommer väl att delas ut till de som vill ha.

Nu måste jag sluta, Greger vill gå ut och lätta på trycket.

Vissa saker får mina varningsflaggor att höjas, som till exempel: män i kostym, tanken av mig själv i kostym, läkare som säger “det här var ju konstigt” och lampor som blinkar. Ett stroboskop har ingen effekt på min puls men till exempel en blinkande lampa på en UPS får mitt hjärta att stanna (alternativt slå mycket, mycket snabbare) och idag hände just det.

I sig är det inget problem, bara att ta hit en kaffedrickande konsult som får ordna det men UPS:en i fråga är en UPS som är hårt utsatt för Murphys lag. Låt mig förklara: Innan vi flyttade till våra befintliga lokaler hade vi vårt kontor inhyst i ett äldre trähus med minst sagt instabil elförsörjning (det var inte sällan vi hade fler än två strömavbrott i veckan) och på den tiden hade vi en liten UPS som klarade att hålla igång två maskiner i tio-femton minuter (om man hade tur) och eftersom vi har bra mycket fler servrar än två så bestämde vi helt enkelt att köpa in en ny UPS när vi bytte lokaler. Sagt och gjort, UPS modell stor köptes och installerades i det nya serverrummet. Någon faktura såg jag aldrig till men om man ser till att den ska klara att hålla igång hela vårt serverrum (inklusive switchar och skärmar) en bra stund och levererades på två stycken lastpallar, så får jag en känsla av att jag nog skulle kunna köpa en riktigt fin bil för samma pengar.

Men jag kan inte ge dig en specifik tid den klarar att hålla igång allt eftersom den hittils inte har behövts. Vi har inte haft ett enda strömavbrott sen vi flyttade in här. Med andra ord har vi inte haft strömavbrott på snart fem år. FEM ÅR! Det är lite konstigt, speciellt med tanke på att de andra husen som ingår i “vita husen” har haft det. Jag anar ugglor i mossen, världsomspännande konspirationer och flera hundar begravna.

Värt att notera är att det finns en systerlag till Murphys lag, den har inget namn men även om den hade det skulle jag aldrig våga uttala det, det fungerar som så att när en sak går åt helvete här så följer alltid minst två allvarliga händelser. I höstas till exempel, ett nätagg gick sönder i vår firewall, någon dag senare dog min hårddisk och ytterligare någon dag senare så dog ytterligare ett nätagg i en av våra webservrar.

Allt detta kan bara betyda en sak: strömavbrott.

Fördelen med bloggar är att man kan skriva vad man vill om vad man vill, det är publikt och samtidigt ganska anonymt, men vissa saker kan man inte skriva fritt om. Ett exempel på en sådan sak är jobb. Kanske det man mest skulle vilja gnälla om på sin blogg men eftersom bloggar är just publika så är det ganska uteslutet att komma med någon detaljerad förklaring till varför jag just nu lyssnar på Limp Bizkit - Break Stuff (den officiella angst-låten) och är allmänt förbannad.

De två frågor jag hade bearbetades och även de två potentiella lösningar jag hade diskuterades men på något sätt mynnade det ut i något helt annat. Jag har egentligen inte så mycket att säga till om, trots att jag har det på pappret, men samma ansvar som en person med mycket mer att säga till om får jag ändå bära. Att jag gång på gång offrar mig och gör mitt bästa för att allt ska gå så smärtfritt som möjligt förvånar mig, att jag aldrig någonsin kan lära mig att det inte spelar någon roll för någon klapp på ryggen eller klirr i kassan lär jag knappast se till. Egoismen i den lösning som “arbetades” fram är knappast svår för någon med insyn att se, men vad spelar det för roll för mig som enbart är en, simpel, anställd?

Det finns ett vårtecken som sticker ut, som på alla sätt och vis understryker att sommaren/våren bara är runt hörnet och imorse skedde det, något tidigt på året men den här vintern har ju varit lite eljest.

Solen skiner på den torra vägen, i filen bredvid mig kommer en bil sakta rullandes fram till rödljuset, innan han hunnit stanna så slår det om till grönt. Hornen växer ut medan jag ger den lyckligt ovetandes föraren i den andra bilen lite försprång, mjukstartar tills ettans växel är avverkad, i med tvåan och gasen i botten. Sexan ylar ut sin skönsång, snart är jag förbi föraren som säkerligen tänker “ungdomar..” men det spelar ingen roll - jag var först till nästa rödljus. Med ett stort flin i ansiktet närmar jag mig en avfart där jag efter en hård inbromsning svänger av, däcken tjuter, motorn ylar. Det är vår.

Jag kan komma på en handfull olika ursäkter till varför jag glömde det, men inget skulle ge den sinnesro jag söker. Mitt minne har aldrig varit det bästa, åker jag och handlar på ica kommer jag hem med hälften av det jag tänkt handla, så är det och det har jag väl vant mig vid men det här stör mig våldsamt mycket. Den fjärde Mars var det tänkt att jag skulle ligga utfläkt på en stol med uppspärrad käke, men icke. Uppmaningen på vykortet från tandläkarhögskolan om att jag skulle närvara just den dagen, på just den tidpunkten på tandläkarhögskolan togs in av mig, jag läste lappen och konstaterade att det var jobbigt att åka till tandläkaren men istället för att “registrera” det i min mentala almanacka (och bredvid den noteringen, “<så här mycket> kostar det om du uteblir”) så la jag lappen i någon låda och glömde bort det.

En bra anledning till att starta en sekt kan vara att man själv bestämmer vilka dagar som är helgdagar, om jag skulle starta en sekt så skulle jag absolut införa hela vecka 10 som en religös högtid, en vecka full av vilodagar som man absolut inte får jobba på. Namnförslag på min tilltänkta sekt mottages varmt (”hittelön” delas ut till dig som lämnat in det vinnande bidgraget när sekten fått >50 medlemmar. Du får välja själv: påve, präst, profet, whatever).

Termometern visade -28, klockan var ungefär nio på tisdagsmorgonen när vi körde första lasset med möbler till vårt nya hus. Eftersom vi inte flyttade längre än hundra meter så var vi ganska snabbt klara med att flytta våra saker och nu bor vi där, i röran.

Att flytta från ett litet tvåvåningshus till ett stort, och framförallt, nytt hus kändes lite speciellt. Som när vi vaknade dagen efter till exempel, även denna morgon var rätt kall och i huset vi bodde i förut sjunker inomhus temperaturen rätt kraftigt när det är mer än -20 ute, vi skulle förmodligen ha haft något i stil med +13 grader inomhus men i vårt nya hus var det till och med lite för varmt inomhus. Lyxigt.

Mycket hinner hända på ett år, förra året vid den här tiden hade vi inte ens börjat avverka skogen där vårt hus står idag men det var inte det jag tänkte på utan en helt annan sak. En bekant frågade mig förra året vid den här tiden om jag köpt mycket på bokrean, jag kommer fortfarande ihåg mitt svar “Nej, jag läser så lite så jag har inte köpt något alls på rean faktiskt” och nu, ett år efteråt, sitter jag här och är irriterad över min leverans på tio böcker från Adlibris inte har kommit än.

Jag vet inte riktigt när det “vände” men någon gång förra året gick jag från att läsa lite till att bli irriterad på långa leveranstider på böcker, jag läser fortfarande inte speciellt mycket men istället för några böcker per år så är det nu några böcker i månaden.

På tal om böcker så tänkte jag dela med mig av ett boktips: Bibeln. Vilken bok! Varje ledig sekund jag har så läser jag denna fantastiska bok. Även om du, som jag, inte är kristen så kan jag garantera att du inte kommer att bli besviken av bibeln.