Livet på en pinne

Precis som efter attentaten den elfte September så råder just nu en blandning av skrämselpropaganda och tangentnötning i våra medier. Hur kommer det sig att det blir en sådan otroligt stor nyhet av det hela, när terrorattentat sker titt som tätt runt om i världen där ofta fler mister livet än de som misste livet i London?

Vi skiter väl i de som dör i länder vi knappt kan placera på en karta? Det är västvärlden i ett nötskal, inget är intressant så länge det inte går att tjäna pengar på och/eller sker på vår egen bakgård. Spaltmeter efter spaltmeter skrivs om olika misstänkta londonpolisen har för tillfället, det ändras nämligen lite nu och då, och experter rådfrågas om även detta även kan ske här, i landet lagom. Tidningarna greppar efter halmstrån, experterna tror inte att det kommer att ske något liknande här och det känns nästan som om journalisterna känner ett visst antiklimax över det. Så nära, men ändå så långt ifrån det perfekta scoopet.

Londonpolisen har fått order om att skjuta misstänkta terrorister i huvudet och visst har de hittat någon misstänkt, den brasilianske elektrikern Jean Charles de Menezes löd inte order från den civilklädda polisen som jagade honom genom en tunnelbanestation och blev därför skjuten fem(?) gånger i huvudet. Som utlänning i ett land som går hand i hand med Bushs politik, bara veckor efter ett terrorattentat skulle självklart även jag ta till flykten om någon galen person i civila kläder satte efter mig och skrek efter mig.

Missförstå mig inte, det är otroligt tragiskt det som skett i London och New York. Och visst är det lätt för mig, som bor i en liten by i Norrland i fegis-landet Sverige att vara skeptisk mot både terror- och myndighets -personernas taktiker. Här lär knappast något liknande hända. Men hade det gjort det hade jag velat att vårt rättsystem inte satts ur spel för att “ge igen”. Med våld kommer vi aldrig att bli kvitt terrorister. De är förbannade av en orsak, de lär knappast bli lyckligare över att vi dödar fler oskyldiga.

Vad är det egentligen för skillnad på döda våra oskyldiga jämfört med “andras” oskyldiga?

Tema: Tid

1. Låter du tiden ha något inflytande i ditt liv eller ordnar du upp livet på något annat sätt?

Tiden har ett stort inflytande i mitt liv, hur skulle den inte kunna ha det? Visst skulle jag mer en gärna gå upp när jag känner mig pigg nog att göra det istället för när klockan säger att det är dags, etc. Men det är inte möjligt. På helger/semestrar styr inte klockan så mycket, förutom just nu när vi har valp och vissa tider skall följas.

2. Föredrar du väggklocka, armbandsur eller mobiltelefonklockan?

Mobilklockan, helt klart. Armbandsur har jag inte haft sedan barnsben och väggklocka har jag inte heller.

3. Är det dags att byta ut de gamla tidszonerna mot någonting annat nu när internet får ett allt större inflytande?

Om vi just hade uppfunnit klockan så hade jag önskat att ett smartare system användes men att nu helt plötsligt byta ut tidszoner känns onödigt och framförallt fånigt.

4. Har du lätt för att komma ihåg tider?

Nja, ibland kommer jag ihåg och ibland blandar jag ihop det.

Det har blivit ytterst tunnsått med poster här på min blogg sedan jag gick på semester märker jag men är det verkligen så konstigt, egentligen?

Hur finner ni som bloggar på sommaren inspiration till att blogga när det är så varmt att man bara vill gå och låsa in sig i frysen? Semestern har hursomhelst hittils varit ganska långt ifrån händelserik, på grund av den extrema värmen som drabbat oss har jag mestadels suttit inomhus och gnällt över den extrema värmen, som drabbat oss. Inspirationen till att göra något kreativt har verkligen varit på noll, att ens läsa en bok känns som en för stor utmaning så jag passade på att köpa GT4 till Playstation 2 när jag var i stan och handlade.

Med andra ord har jag jobbat ett helt år för att vara ledig och sitta inne och uggla framför ett tv-spel hela dagarna.

På herr Gustavs begäran kommer här mina svar på musikstafett-grejen:

1) Hur stor datamängd på din(a) dator(er) upptas av musikfiler? alt. Hur många cd- och vinylskivor äger du?

Hur stor datamängd musik jag har kan jag inte svara på då jag inte riktigt vet, men ca 50-60gb skulle jag tro. När det gäller CD-skivor kan jag verkligen inte svara, har aldrig räknat mina skivor och har verkligen ingen lust att göra det heller, eftersom jag inte vet vart ens hälften av dem är. Någon vinyl har jag inte alls.

2) Senast inhandlade skiva?

Jag tror att det var Korn - Issues.

3) Senast spelade låt?

System Of A Down - Violent pornography.

4) Nämn fem skivor som betyder mycket för dig.

* Metallica - Metallica, det är nog den skiva jag har hört på flest gånger och trots att det var rätt länge sedan sist så känns det som om jag kan varenda liten låt utantill på den skivan. Det är ett kärt minne, när jag satt hemma och lyssnade på Metallica i pojkrummet.

* Slipknot - Iowa, jag är ett så stort Slipknot-fan att jag anser att de var “bättre förr” (d.v.s, före vol.3 - the subliminal verses).

* Korn - Follow the leader, första skivan med Korn jag hörde (och klart deras bästa skiva). Jag var fast direkt.

* System of a down - System of a down, ungefär samma sak som med Korn. Det känns hemskt att jag inte åkte till Hultsfred och såg dem Live (ja, det bör vara ett stort L i “Live” om System of a down är med i sammanhanget).

* Definitivt 50 spänn, ingen speciell av dem utan snarare allihopa. Hur hade mitt liv sett ut idag utan Definitivt 50 spänn? Misär och död, antar jag.

5) Nämn tre låtar som inte finns med på skivorna ovan, men som betyder mycket för dig.

* Pantera - Cowboys from hell, kan det bli mer Pantera än så?

* Refused - Pump the brakes, hittade faktiskt “This just might be the truth” när vi flyttade. Oförstörd, dessutom. Lycka.

* One minute silence - Fish out of water, i samma sekund som jag hör denna låt tänker jag på att cykla av någon anledning. Jag ser mig själv hitta ett perfekt dropp med en perfekt landning, jag trampar upp en perfekt fart och landar, perfekt.

6) Utse tre personer att skicka vidare frågorna till.

Eftersom jag har varit så frånvarande från blogg-världen sen jag gick på semester så har jag ingen aning om vilka som har svarat på dessa frågor. Så jag skickar iväg dessa frågor till vemsomhelst som inte redan har svarat.

Då var det snart dags för semester, inom två timmar har jag packat ihop mig själv och smitit. Detta kommer att betyda lite mindre frekventa uppdateringar av min blogg och fotoblogg under en femveckorsperiod.

Och på tal om min fotoblogg så har den uppmärksamme sett att jag bytt till Pixelpost. Anledningen är enkel, jag hann helt enkelt inte skriva klart min egna före semestern.

Tema: Rymden

1. Är det viktigt att vi fortsätter utforska rymden trots de höga kostnaderna?

Det beror på motivet. Utforska - ja! Men utforskning i militärt syfte, USA-style, - nej!

2. Kommer människan någon gång lyckas kolonisera rymden?

Förutsatt att vi inte lyckas utrota oss själva inom en snar framtid så är det självklara svaret ja. Det är bara en tidsfråga innan vi börjar kolonisera. Vi måste ju ha någonstans att ta vägen när vi har förbrukat jorden.

3. Är vi ensamma eller finns det liv på andra planeter?

Sannolikheten att vi skulle vara ensam i det oändligt stora universum anser jag vara ytterst liten. Forskare som på allvar hävdar att vi är ensamma förstår jag mig inte på, varför skulle vi vara ensamma? För att det var Gud som skapade jorden och människorna? Tror man på det borde man kanske byta yrke.

4. Kan himlakroppar påverka vårt liv på det sätt som astrologerna tror?

Jag vet av personer som hävdar att de sover sämre när det är fullmåne, men astrologi är för mig synonymt med placebo/nocebo.

Då var den årliga “min telefon funkar inte jag behöver en ny”-proceduren klar. För varje år som går så blir min chef allt mer konfunderad över hur jag lyckas förstöra mobiltelefoner så snabbt som jag gör. Självklart är det kvalitén på telefonerna som brister - inte något annat.

Själva poängen med mobiltelefoner är ju att de ska följa med överallt, när man är ute och jobbar i skogen, när man dricker öl, när man fiskar, när man krattar och så vidare. För det är väl det som är tanken, borde inte mobiltelefoner hålla för detta? I mitt fall så är svaret nej, eller NEJ! egentligen.

Visst, det finns mobiler som är stöt/damm/fukt-säkra och hajfenorna verkar ju faktiskt hålla rätt bra, men att gå omkring med en tegelsten i fickan känns inte så lockande. Jag har dock haft en telefon som skulle vara stöt/damm/fukt-säker, en Siemens, inte lika bra som hajfenorna men ändå tåligare än en vanlig telefon. Precis som alla mina andra telefoner höll den i ungefär ett år, den var inne på lagning tre gånger innan jag gav upp och med svansen mellan benen gick in till chefen och upprepade “min telefon funkar inte jag behöver en ny”-proceduren.

Att jag inte har fått sparken än är egentligen ganska konstigt, under min tid här har jag haft sönder fler mobiltelefoner än vad en vanlig svensson har på tjugo-trettio år. Att det dessutom florerar ett rykte här om att jag skulle göra något så konstigt som att öppna ölflaskor med min mobil ger mig knappast fler pluspoäng.

Men nu har jag alltså fått en ny telefon, en såndär 3g-lur med massa fjantiga funktioner som jag aldrig kommer att använda. Telias 3g täckning är dock under all kritik, imorse höll jag koll på telefonen för att se hur långt jag behövde åka för att få 3g-täckning - nästan en och en halv mil på E4:an. Pinsamt, Telia.

I Fredags gav jag in för mitt Canon-EOS-ha-begär och gjorde som kineserna och köpte en. Eftersom det är en kamera i samma prisklass som en bil så plockade jag ut en rätt stor summa pengar från en bankomat och i förrgår skulle jag ta ut mer pengar för att betala våra möbler som vi hämtade ut i veckan. Där var det stopp. Jag hade tagit ut tio tusen veckan före och tydligen får man inte ta ut mer än så på en sjudagarsperiod av säkerhetsskäl. Inget konstigt med det egentligen, om jag nu skulle bli bestulen på mitt kort (och kod) och inte hinna spärra det så vill jag ju inte att alla pengar ska försvinna (om jag av en händelse skulle ha fört över massa pengar till kontot som är kopplat till kortet).

Hur skulle jag då betala möblerna?

Internetbanken är ju utesluten, det är ju lite svårt att få ut fysiska pengar från internetbanken så jag ringde telefonbanken och förklade mitt problem. Kunde man möjligtvis ta bort spärren så jag kunde ta ut pengar? Nehej. Inte det. Vad ska jag göra då? Åka till banken tyckte tjejen på andra sidan telefonledningen.

Jag förhörde henne på öppettider. Speciellt intresserad var jag av öppettiderna på en bank som ligger lite avsides och med andra ord har rätt få kunder. Jag hade tur. Just idag skulle den banken vara öppen, från tolv till tre. Fantastiskt! Efter att ha lämnat av hunden hos föräldrarna styrde jag så skåpbilen mot den banken, synd bara att den banken hade semesterstängt, trots att hon på telefonbanken sa att den var öppen. Även om den nu inte hade haft semesterstängt hade jag ändå gått på en nit, just det kontoret pysslade inte med kontanter stod det tydligt på en skylt utanför.

Trettio minuter innan jag skulle vara tillbaka på kontoret krånglade jag mig ner på stan för att gå in på det bankkontoret istället, ett mirakel sker och jag får en parkering på första försöket. Just utanför banken till och med. På min kölapp står det att jag har nummer 447 och att klockan är 12:43. Pling! Nummer 420 - varsågod.

En timme senare är jag tillbaka på kontoret. Det halv-digitala Sverige är fantastiskt.

Ett misstänkt terrorist-brott har nyligen skett i London. Flera rapporteras döda och Blair flyger hem från G8-mötet för att styra upp verksamheten och ringa sin polare Bush och gråta ut.

DN skriver också några “relaterade” artiklar där det klargörs att Ericsson-aktierna faller efter explosionerna och oljepriset sjunker tydligen ännu mer. “Det råder panik” säger en oljemäklare, stackars oljemäklare säger jag bara. Så fruktansvärt det måste vara när oljepriset sjunker. För det är ju det viktigaste just nu.

Det är hemskt att människor måste ta till bomber för att få sin röst hörd och visst är det även hemskt med terrorist-attacker?

Den senaste tidens husmålning och hund-uppfostran har effektivt stoppat mig från att läsa böcker - förutom hundböcker då - och nu när jag för första gången på väldigt länge går in på adlibris.se ser jag till min fasa att den inte ens ligger kvar i min history. I vanliga fall ser jag till att alltid ha två olästa böcker hemma, för säkerhetsskull, så att jag inte helt plötsligt sitter där utan något att läsa. Detta bidrar förståss till frekventa besök på siter som just adlibris, men nu var det alltså mer än nio dagar sedan.

När jag tillslut skrivit klart hela urlen - för hand - så ser jag att Katarina Mazetti har gjort en uppföljare till Grabben i graven bredvid som heter Familjegraven. Den första boken var helt klart underhållande och annorlunda, hon lyckades verkligen med skriva en rolig bok om en bonde som blir kär i en stadsflicka. Hon gav fan i protokoll 1a när det gäller böcker i denna genre och det tackar vi för. Jag har höga förhoppningar om uppföljaren. Men innan jag köper den måste jag läsa klart Löpgravsvägen som jag ännu inte läst ut sen jag köpte den på Arlanda när jag var nere i Stockholm med jobbet för snart en månad sedan. Sen har jag Dorés bibel liggande någonstans och Koranen ligger halvutläst på mitt nattduksbord. Jag borde verkligen sluta med att läsa flera böcker samtidigt, det blir så rörigt allting. Var det i Koranen eller i Löpgravsvägen en kille hade erotisk-massage som extraknäck?