Vart kommer alla sniglar från? Jag tror aldrig jag har sett så mycket sniglar i hela mitt liv som jag gjort de senaste dagarna. De är ju överallt! Det är inga små krabater heller utan stora, anabolapumpade, sniglar.
Bloggar.se tags: Sniglar
Under de senaste dagarna har jag varit med om två stycken riktiga ‘plötsligt händer det’-ögonblick. Det första utspelade sig i fredagskväll, jag var på väg tillbaka från en löprunda i ursviksskogen när jag plötsligt ser en lös hund komma lunkande. “Meh, ganska farligt att låta hunden vara lös här, vägen är ju här alldelens bredvid!” tänker jag förfärat medan jag går mot hunden. För varje steg jag tar ju mer uppenbart är det att det inte är en hund, är det en katt? Vilken sjukt stor katt! Några steg till och så ser jag, det är ju en räv! Mitt inne i Hallonbergen, ca 200m från hallonbergens centrum kommer det en räv lunkandes! Han tittar lite slött på mig och passerar mig en armslängd bort, jag säger hej till räven som lite slött tittar på mig innan han lunkar vidare.
Dagens händelse slår dock mötet med räven med hästlängder: Jag är på väg till tunnelbanan och vad ser jag? En ung tjej som.. *trumvirvel*.. pratar i en telefonautomat! Va?! När såg man det sist? Nu när i stort sett alla människor har mobiltelefoner så används väl kanske inte telefonautomaterna sådär väldigt flitigt, men uppenbarligen används de i alla fall.
Det känns faktiskt aningen tungt att jag missat den här nyheten, men bättre sent än aldrig antar jag. Vad är det för fjanterier att komma och säga att ungen inte ska få heta Metallica? Självklart ska man väl få välja vad sitt barn ska heta (inom rimliga gränser, då)?!
De som är emot det antar jag tänker i banorna “Men stackars barn, hon kommer ju att få det så svårt när hon växer upp” och då är väl frågan om man inte angriper världsproblemen på fel sätt..
(För övrigt är det väl dags att “flytta” min blogg till Sundbyberg på bloggkartan.se)
Det har varit - minst sagt - lite tunnsått här den senaste månaden. Jag har helt enkelt inte riktigt känt att motivationen varit på topp att blogga och någon energi att lägga på bloggandet har inte heller infunnit sig. Nu har jag i alla fall bott här och jobbat här i över en månad, hittils har allt bara gått bra. Jobbet är kul och utmanande, kollegorna är bra. Lägenheten är bra och ja.. allt är som bra.
Jag och mina kombosar är väl fortfarande något av turister i Stockholm eftersom vi gör det där som turisterna gör: Går på skansen, varit på tv-inspelning, tittar på folk och skrattar åt de som har så sjukt brottom i rulltrappan att de springer uppför och svär åt de som råkar stå på fel sida (vänster, för er som inte vet).
Några iaktagelser som jag gjort under min tid här:
* Alla har brottom. Jämt och ständigt. Men vars ska de egentligen?!
* Systembolagen här är många och stora, men varför är utbudet av öl så litet?!
* Det är redan vår här. Helt galet! De senaste veckorna har jag åkt longboard på nysopade cykelvägar och dessutom gjort detta flera gånger i t-shirt! I MARS!
* Är man från norrland så märker stockholmarna det direkt, hur lite man än bryter på norrländska.
* Stockholmare pratar mycket och högt. Helt obrydda i om någon hör vad de pratar om.
* Nästintill alla killar/män har svarta (eller åtminstone mörka) jackor här, varför?!
* Ska man iväg och köpa något här så far man inte till ’stan’ i första hand som hemma utan till närmsta ‘centrum’.