Livet på en pinne

Att bo i hooden har onekligen sina nackdelar, skumma grannar, ilskna hundar o.s.v men imorse när jag skulle åka till jobbet upptäckte jag den hittils största nackdelen. Satte mig i bilen (i min nya och fina volvo 240 -86) och började åka mot jobbet, kommer väl en kilometer eller så innan jag sömndrucket tittar ner på hastighetsmätaren och råkar se bensinmätaren i förbifarten. Tom? Vadå tom? Jag tankade ju igår!

Börjar ana ugglor i mossen så jag glider in på ett industriområde och stannar. Öppnar tankluckan och javisst, något saknas. Mitt tanklock. Någon i Hallonbergen borde gå kursen vad-är-mitt-och-vad-är-ditt (10 poäng).

Hursomhelst, jag är inte bitter. Idag fann jag nämligen äntligen en religion som jag kan förlita mig till: Dudeism.

Jag kan bara inte komma på när jag hörde dem för första gången men det måste i alla fall vara för väldigt länge sedan för så långt bak jag kan komma ihåg har jag känt till - och diggat - Beastie Boys.

Idag, ett okänt antal år efter att jag först hörde dem, fick jag så äntligen se dem live på gröna lund och vad säger man? Så otroligt bra det var! Även om de minst sagt har börjat bli lite till åren kommna så regerar de fortfarande! Visst, det är fortfarande de låtar som de spelade in på 80/90-talet man gillar bäst men vad spelar det för roll i sammanhanget?