Livet på en pinne

3: “Fel låt vann”-syndromet och hysterin runt melodifestivalen. Nej, jag kommer aldrig att ledsna på det. Är kul på samma sätt som när media försöker hitta på ursäkter efter en förlust i t.e.x fotbolls-vm.

2: Även om det ibland känns som om det aldrig någonsin kommer att ta slut så är det ju ändå så att det faktiskt gör det. Om bara några veckor slipper vi äntligen skiten..

1: Har man ingen tv och håller sig undan från tidningarna så kan man faktiskt klara denna tid nästan helt utan att bli förpestad med skiten.

Bloggar.se tags: Melodifestivalen, Hysteri

I vanliga fall är inte jag den som beställer prylar direkt från tillverkarens hemsida men just i det här fallet när ha-begäret för en MacBook blev för stort (och i och med att jag blir av med min jobb-laptop den 23:e Februari) så beställde jag faktiskt direkt från Apple store. Man tjänar ju dessutom en liten slant på att köpa direkt från Apple Store jämfört med att köpa från någon tredjepartsleverantör och min förhoppning var väl att frakten skulle gå ungefär lika fort som om jag beställde från t.e.x InWarehouse, Dustin eller något liknande.

Idag är det dock den 11:e Februari, preliminärt leveransdatum är den 19:e och jag la beställningen - håll i er nu - den 3:e Februari. Snabbt? Nja. När jag dessutom är en sådan som anser att den som väntar på något gott i stort sett alltid får vänta för länge så vill jag mena att jag inte är helt imponerad av Apple Store just nu. Tur att ha-begäret är stort..

Bloggar.se tags: Apple Store, Leveranstid

För några veckor sedan hade vi minsann snö men nu har vi bara grönbruna gräsmattor, regn, plusgrader och ångest. Det är ju så att man bara vill dra täcket över huvudet och försvinna.

Om det inte blir vinter snart så tar jag mitt pick och pack och flyttar till fjälls!

I vanliga fall är jag inte den som brusar upp i onödan men det finns ett undantag och det är när jag kör bil. Bakom ratten är min stubin kort och visst händer det väl lite då och då att jag sitter och svär ilsket och tutar hejvilt åt mina medtrafikanter. Här är topp 3 av saker jag stör mig något fruktansvärt på i trafiken:

3: Trafikolyckor. Alltså inte själva olyckan i sig utan alla nyfikna medtrafikanter som så fort de ser en olycka saktar ner till 20km/h och hänger ut genom rutan för att se så mycket som möjligt av själva olyckan. Dessa människor är en mycket speciell sorts människor och jag misstänker att de är sådana människor som inte har något större problem med att dissikera sina medmänniskor av ren nyfikenhet. Sen finns också deluxe-varianten av dessa och det är de som stannar för att gå ur bilen och titta närmre på misären.

2: Du kör på en 70-sträcka och håller hastighetsbegränsningen någorlunda bra, i backspegeln ser du en bil som kommer i full karriär och bara ska köra om. Omkörningen blir ofta trafikfarlig men det spelar väl ingen roll - så länge de kommer om för att sedan sakta in framför en och när det blir 110 så hålla PRECIS 110km/h eller strax under. Om man nu inte bryr sig tillräckligt om trafiklagarna för att hålla 70, varför i helvete ska man då följa lagarna så fort det blir 110?!

1: Dessa människor förtjänar en alldelens egen plats i helvetet, de som inte vet hur man blinkar. Seriöst - vad i helvete är det för fel på er?! Ska man svänga vänster så blinkar man till vänster - eller tvärt om. Hur svårt är det?! Är det okunnighet, lathet eller.. vad?!

Så. Nu känns det lite bättre.

Bloggar.se tags: Trafik

Nu har det hänt två gånger på de senaste tre månaderna och jag kan inte annat än bli fundersam över hurvida olika företags flashiga webbshoppar verkligen är igenomtänkta eller bara flashiga.

Case 1:
Ungen började närma sig. Vi blivande föräldrar surfar in på ikea.se i jakt efter barnsäng med tillhörande madrass och liknande. Med bara några få knapptryck har vi hittat en passande barnsäng och dessutom beställt den. Hade historien slutat där hade det väl varit ett bra exempel på hur it-åldern är både smidig och smart men så är såklart inte fallet. Vår godkända order skulle levereras på en vecka eller två, företaget som skulle köra ut varorna bekräftade detta några dagar före vi fick ett brev(!) hem där Ikea förklarade att madrassen vi beställt hade utgått. Va?! Men om den hade utgått - hur kunde vi då beställa den?! Borde inte varor som utgått plockas bort från hemsidan så fort det bestämts att de ska utgå? Kunde vi inte ha blivit informerade om det när ordern bekräftades? Frågorna är många, svaren är få.

Case 2:
Första veckan tillbaka på jobbet, som vanligt får jag veta i förbifarten att vi ska anställa mer folk och därför behöver fler datorer och som vanligt är det inte om en månad utan “Typ snart! Typ i veckan!” så jag förklarade för tusende gången att de måste informera mig om sådant lite i förväg så jag hinner skaffa prylarna. Hursomhelst, hoppar in på inwarehouse.se och söker reda på någon passande laptop och med bara några få knapptryck har jag hittat en dator, läst om den och beställt den. Ordern bekräftast och jag får ett preliminärt leveransdatum: den 30:e Augusti ska paketet med fyra kilo teknik anlända och så idag får jag ett mail från en säljare på inwarehouse som innehåller:

* “Hej!”
* “Tyvärr så har den beställda varan [...] utgått.”
* Säljarens signatur.

Jaha?! Har laptopen jag skulle ha fått igår utgått?! Hur kunde jag då lägga ordern? Hur kommer det sig att det stod att den fanns i lager när jag beställde den? Kunde jag inte åtminstone ha fått ett telefonsamtal om detta när ordern bekräftades? Kunde inte säljaren i fråga åtminstone tipsa om någon annan produkt i samma prisklass?

Som jag redan förut har konstaterat så är Sverige helt enkelt inte redo för “Web 2.0″ än. Satsa pengarna på fungerande tjänster istället för massa flashiga funktioner!

Bloggar.se tags: Näthandel, Gnäll, Web 2.0

Det är nästan så att jag blir ännu mer förbannad över Expressens bild- och namnpublicering av Hagamannen när man läser deras “artikel” om varför de valde att publicera både namn och bild. Hur kan man hävda att fallet är så “exceptionellt” att publiceringen är motiverad? Det spelar väl ingen roll vad han (hagamannen) är misstänkt för, han är ju hursomhelst inte dömd än.

Och visst, DNA är ju rätt starka bevis men det krävs mer för att få en fällande dom - enbart DNA räcker inte - men det tycker tydligen Expressen (och Efterlyst för den delen) inte är intressant. Den misstänktes familj, släktingar, vänner och grannar är inte heller intressanta, så länge de kan sälja något extra lösnummer så skiter de fullständigt i resten.

Nu är det ju dock inte bara Expressen som betett sig lite opassande, andra tidningar har frikostigt publicerat bilder på den misstänktes hus, gård och bilar. Men varför? Varför kan man inte ta en bild som bara visar att polisen gör en husransakan utan att hela huset och mycket av omgivningen kommer med? Det handlar ju faktiskt om ett hus i en liten by utanför Umeå och inte en anonym ingång till ett höghus i Stockholm.

Vad är det med sådana här fall som gör att media får bete sig precis hur de vill? Är allmänheten verkligen så otroligt nyfikna att de absolut inte kan vänta till den dag då den misstänkte blir fälld för det han eller hon är misstänkt för.

Ni som köpte Expressen igår: Skämmes!

Bloggar.se tags: Expressen, Media, Hagamannen, Etik

Jag vet inte om det är jag som inbillar mig eller om det faktiskt är så att vi just nu blir bombarderade av uttrycket ‘Web 2.0′ i både “traditionell media” och bloggar. Helt plötsligt är det så våldsamt intressant med ‘Web 2.0′ att man inte längre fokuserar på själva tjänsten i sig utan bara hurvida det kan kallas ‘Web 2.0′.

Inte för att vara bakåtsträvare, men finns det inte bättre saker att göra än att viga sin tid åt ett buzzword? Till exempel skulle de svenska företagen kunna spendera lite tid åt att försöka få sina hemsidor igenom ett validerings-verktyg utan 140 felmeddelanden. I min mening ser det bra mycket mer proffsigt ut med en ‘vanlig’ hemsida som är valid än en halvfungerande hemsida med mängder av tjänster ingen ändå är intresserade av.

Det finns många exempel på hur det går när någon branch bestämmer sig för att vi (användarna) vill ha någon specifik sak, ta 3g till exempel där ingen är speciellt intresserad samtidigt som det välanvända (bland skogsnäringen och liknande) NMT-nätet stängs ner.

Misstolka mig inte, även jag ser fördelar med 2.0-iga tjänster i vissa sammanhang, wikipedia är ett bra exempel men hur användbart är det egentligen i det verkliga livet?

PTS har nyligen kommit med en statistikrapport över hur 3g-täckningen ser ut runt om i landet och idg rapporterar idag om detta här.

Rubriken lyder: “Avgjort: 3 har landets bäst utbyggda 3g-nät”. En artikel följer, med antal procent de olika operatörernas 3g-nät täcker befolkningens hemvist. Lite längre ner kan man läsa hur det står till i glesbygdskommuner, Vilhelmina tas som exempel där ingen av leverantörerna täcker så mycket som 1%.

Vilhelmina får två rader text. Borde inte detta vara själva fokusen för artikeln? Hur otroligt dåliga operatörerna är på att bygga ut nät där de inte genast kan tjäna stora summor pengar. Själva poängen med mobiltelefoner är ju att man ska kunna använda dem vart man än är - satsa på det istället för tramsiga tjänster som ingen vill ha!

Det är svårt att ta in denna artikel och dessutom ta den på allvar. Texten känns som ett överdrivet första april-skämt men eftersom det inte är första April så får man väl försöka ta det på allvar.

Jag kan förstå hur sådana organisationer blir lite missnöjda på piratkopierings-kulturen men ska man verkligen försöka stänga ner siter med texter och gitarr-tabbar (säger man så?) för att det är ett brott mot upphovsrättslagen? Hur långt ska man driva det hela egentligen? Det hela kommer väl att sluta med att artisterna inte längre får framföra sina verk utan att bryta mot någon upphovsrätts-lag och få de ilska skivbolagsdirektörerna efter sig.

Min gissning är att dessa skivbolagsjättar kommer att få problem i framtiden - för vem vill stödja en organisation som jagar fjortonåringar med blåslampa eftersom de inte vill betala sjuka överpriser för en cd-skiva?

Visst är det underbart med den svenska sjukvården? I Juni fick jag tid på magnetröntgen, som vanligt handlade det om min trasiga handled. Min läkare har nämligen bestämt att det ska göras en utredning istälellet för att göra en steloperering, som visserligen skulle göra att jag förlorade en del av rörligheten i den handen men än viktigare - göra att jag inte skulle ha lika ont längre. Jag har redan från första början ställt mig positiv till denna “behandling” men trots att det är “upp till mig” så ska det göras utredning istället. Det har nu gått över två år, ett stort antal besök, artroskopi (heter det så?) och några röntgen-besök.

Nu har det nästan gått ett halvår sedan jag var där och jag har hittils inte hört något om resultatet och eftersom det plötsligt blev mycket värre i måndags så tänkte jag ringa och fråga hur resultatet blev. Jag gjorde mitt första försök igår, tyvärr så ringde jag en kvart för sent eftersom mottagningen enbart har telefontid mellan 08:00 och 10:00. Nytt försök idag. Efter att ha lyssnat på “Du är placerad i kö. Det är snart din tur” i tio minuter blev jag kopplad till någon slags sekreterare som, oroväckande nog, inte verkade förvånad över att det gått nästan ett halvår utan att min läkare hört av sig till mig.

Min förhoppning om att få tala med min läkare direkt och berätta om den böldliknande saken jag fått på min hand och smärtan som stundtals är ytterst jobbig visade sig vara förgäves. För telefontid betyder bara att man får prata med någon som kan “vidarebefodra” saker till läkaren. Så jag gjorde mitt bästa för att låta hårt ansatt av smärtan (överdriver man inte får man ingen hjälp) och försökte berätta om att det blivit värre.

Samtalet avslutades med: “Han [min läkare] hör av sig till dig ’senare’, antingen per post eller telefon”

Vart fan ska jag vända mig egentligen?
Vårdcentralen? Då får jag vänta några månader innan jag får en tid.
Sjukhusupplysningen? Dit ringde jag igår och de säger att jag ska ringa min läkare.
Akuten? Knappast.

Det får helt enkelt bli ett gäng treo.